Redan torsdag, veckan har gått snabbt men ändä väldigt segt. Sover hela dagarna, har vänt på dygnet. Finns inte ett jävla skit att göra på dagarna ändå så, varför vara vaken.
Dagarna har blitt så himla trista. Ingen hemma, helt ensam. Börjar känna mig skitzo. Bara djuren att prata med, men hur skoj är det då!
Vill att mamma å pappa ska komma hem igen, bara för att ha människor runt mig, men dom kommer förhoppninsvist på söndag. Glädje rop. eller inte. (?)
Vill hem till Luleå nu, känner mig klar hära. Men väl i Luleå vill man hem igen. Alltid likadant. Så himla jobbigt att inte veta vad man vill. Vill att alla ska vara samlade på samma ställe så man slipper åka runt hela tiden. Vill ha masa saker, som man troligen aldrig kommer få. Vill ha älsklingen hära nu. Saknar han som bara den. Vill inte vara utan han!

---

Nyss vart ute med hunden å plockade faktiskt lite blommor, var länge sen det. Men är väl en speciell känsla. ;p Inget annat skoj att göra så varför inte. ?
Men massa myggbett fick man på köpet. Kliar som fan.   Men lite sånt får man tåla.

Och soc gick åt helvete hära i Kiruna, i Luleå: kan inte hjälpa för att du är skiven i kiruna, fast jag har en lägenhet i Luleå. Å i kiruna: kan inte hjälpa för att du har en lägenhet i Luleå. Men va fan. Är väl inte så himla svårt för dom. Blir bara så himla irriterad. Så skriva mig i Luleå om några dagar, å bli en riktigt lulebo. (?)
Så dit troligen nästa vecka å fixa allt. Å hoppas bara att allt ordnar sig, annars går livet åt rent helvete. Orkar inte nå mera!
Sova nu å sova bort livet känns det som. Gaah! behöver hjälp, med allt. Ingen fattar det å känns som om ingen bryr sig heller. Varför ska det vara så svårt.

Bara så trött på allt. Kika tv eller nått å vänta tills Lotta kommer hem. Behöver sällskap!